Poetiskt öga

Take this waltz

lenechidekel — Mon, 06 Apr 2009 07:55:08 +0000

lenechidekel — Sun, 05 Apr 2009 07:49:35 +0000

De går med tistlar i sin hand

De går

tistelgång

modern låter sig inte bevekas

rosenhöjd

blå port månadsrening

de yngsta mot orienten

lenechidekel — Thu, 02 Apr 2009 22:00:09 +0000

lenechidekel — Thu, 02 Apr 2009 08:46:04 +0000

I den kupade bronshanden

fenomenal i sin magnumstorlek och i sin avlägsna väldighet: en grön grotta, slembeklädd

efter sekel av fuktavlagringar från de omgivande, ständigt sprutande strålarna. I grottan en

liten sjö vars botten är fem åsar där sötvattensanemoner söker alger med fina trådar.

Stadens lyktljus tränger inte in, djuren utan ögon trivs och växer, blir urgamla här i brist på

självkritik och hot, ovetande om staden.

(dess högskoleprov, dess västtrafikkontor, dess beroendekliniker,

dess sexualvaneundersökningar, dess långlördagar)

Så hemliga är de blinda djuren att sinnesorganen har simhud och det gröna mörkret är

omutligt i sin hydda. Staden säger god natt och säger god morgon men de märker det inte.

De blinda djuren ler sina inre leenden utan tänder men staden bryr sig mest om sig själv och

sitt yttre.

I sin syrefattiga jätteskål växer de blinda djuren ytterst sakta. Stadens övervakningskameror

förmår inte registrera deras hudlöshet.

Djuren utan ögon vattensvävar i tystnad.

Mjuka mot metall.